Tettelisa

Ja, jag ser det lite som ren överlevnad ibland när man är ensam hemma med barnen i drygt två veckor. I början är det skönt. Större delen av tiden trivs jag rätt bra med att vara ensam hemma med barnen faktiskt. De två sista dagarna är alltid värst. Då väntar man lite grann. Väntar på det stöd och den hjälp ens sambo utgör. Ens tålamod blir sämre och sämre. Igår var en riktigt bottendag. Tre gånger fick jag Casper att gråta. Två gånger av dom var för att jag var helt vansinnig på hans syster.... Då känner man sig stark... en pedagogiskt och stolt mamma.... ja eller inte.... Man bryter helt klart ihop lite grann när kvällen kommer och man slappnar av... va håller jag på me lixom??

 

Mina kulinariska mästerverk har heller inte riktigt gått hem när jag väl har försökt. Tur att Kika kom ner och räddade upp DEN situationen i alla fall. Barnen började äta igen, heja!. Kika åkte hem igår. Idag åt vi lunch på McDonalds... Gav mig på att göra något så enkelt som kycklingpaj idag på lite rester sen i fredags. Skitgott! Tyckte jag... 

 

För övrigt tycker jag att det har gått himla bra när Jimmie har varit iväg. Vi har myst massor, "festat" massor med godis mitt i veckan o sånt, tittat på film, gjort framsteg med cykling och på badet och jag avslutade hela den här "semestern" med att ställa mig på vågen.... korkat.... Lidingö är om två veckor och jag är tyngre än på länge. Kännnnnn ångesten. Så idag är sista syndardagen, sen är det skärpning och ladda energidepåerna rätt som gäller.... Sista långpasset blir på tisdag. 

 

Mina barn har kastat mig in i nostalgins värld. Tilda kommer in i vardagsrummet med ett band (VHS alltså) i näven "Vill titta på den hääääär mamma!!"... Jaha?? "Rädda Willy". Min gamla favoritfilm, klart vi ska titta på den! Glad och nostalgisk kopplar jag in den gamla vhs:en och drar igång filmen. Får höja ordentligt, videospelaren överröstar tv:n, haha! Jag är inte nostalgisk längre. Efter 5ggr på typ tre dagar är jag rätt trött på den här dubbade späckhuggarfilmen.... och ljudet från videospelaren.... Men men, vi syndar lite vin på det så här sista dagen i ensamheten så hör jag nog inte surrandet sen ;)

 

Skål