Tettelisa

Idag var det dop i Snöstorps kyrka. Lilla Tor skulle döpas. Vi skulle vara där 11.00. Tänkte att jag skulle vara i god tid idag så jag körde redan kvart över 10. När vi körde på motorvägen öppnade sig himlen och trafiken på den stora, effektiva, snabba motorvägen gick i 80.... Minutrarna tickade på, kilometrarna långt ifrån i samma takt.... Nu började jag känna mig stressad. Men vad ska man göra? Äh, det är bara ett dop. Jag kan smyga in några minuter över elva, inga problem, sätter mig längst bak lixom. Riskerar ju inte ungarnas liv bara för ett dop. Regnet lättar, vägbanan blir fin, sikten fri.

 

Två minuter i elva klev vi innanför kyrkporten. Lite med andan i halsen kramar jag om Emilie och tar plats i bänken. De tilltänkta faddrarna sätter sig på raden framför. Ok... Jaja. Musiken börjar och Emilie, Jim och Tor går framåt ensamma. Väl framme lämnas Tor över till faddrarna... nä vänta nu, han lämnas till Monika! Va f...??? Dom ska väl, eller... va f..??? Eller ska dom gift, eller nä, eller va f...???? De båda föräldrarna tar varandras händer och ställer sig framför altaret. Nej men va i helvete????? Tårarna börjar komma (inte så där gulligt att ögonen blir lite glansiga och man lite diskret torkar bort en tår i ögonvrån, nä, tårarna börjar verkligen spruta) Men det kan väl inte vara så? Ska dom gifta sig? Är det bara jag som inte fattat detta, inte fått info om detta? Börjar snegla mig omkring lite grann. Ingen som reagerar som jag? Ler fånigt och snörvlar högljutt?? Näpp, ingen. Va fan. Får väl försöka lägga band på mig. Torkar snoret på jackan, hoppas att jag inte smetat ut för mycket mascara, försöker samla mig och så vänder sig emilie o tittar på mig. Där sprack det igen. Tårarna sprutar och jag är på väg att till och med hulka mig. För helvete ta dig samman Terese. Nej, jag kan inte. Jag gråter mig typ igenom hela vigselakten. Tar mig samman under dopet och börjar sen gråta igen när jag får kramat dom efteråt.... Jäkla ungar... Gifta sig... Bara så där??? Kunde dom inte lagt ut ett par buntar med pappersservetter på varje bänkrad?? Dom måste ju lixom tänka sig lite granna för. Visa liiiite hänsyn lixom... Jag var INTE förberedd på detta. Gick  ut först av alla, försökte samla mig och ringde jobbet medan vi tog oss mot församlingshemmet där smörgåstårtan skulle ätas. Inser när alla börjar droppa in att jag i min förvirring glömde Tors present i bilen... Gråter en skvätt till sen när jag kramar Emilie hejdå...

 

Ett fint bröllop i all sin enkelhet.

Min bästa vän har gift sig och det bara strålade om henne. Nu gråter jag igen....

 

Sitter här nu och skålar för er, fina Jim och Emilie. Lite bubbel dagen till ära lixom. Inte varje dag finaste människan i världen gifter sig lixom.... Är så glad för er skull och jag känner mig hedrad som fick vara med på eran dag. Fortsätt ta väl hand om varandra! 

 

Jimmie känn ingen press, men du och Jim hade ju en överrenskommelse....