Bröllopsfest!

Så var det då dags för bröllopsfest kombinerat med 30-årskalas. Vi åker ner, jag, min sambo och alla mina föräldrar, glada i hågen och festsugna. God mat serveras och lika god efterrätt. Höjdpunkten på kvällen var helt klart dansen. Dansade både med extrapappa, pappa och farbror. Vansinnigt roligt. Insåg efter typ 20 sekunders dans att skorna som jag hade stoppat ner fötterna i var totalt värdelösa att dansa i. Det var bara att slänga väck dom o dansa i nylonstrumporna. Lite halt på sina ställen måste jag säga, men dom jag dansade med skötte sig och trampade inte mig på tårna en enda gång ;)
 
I början innan vi satte oss ner berättade man att om någon ville hålla tal skulle man säga till Linda. "Ska du hålla tal, Terese" Eeh,nej. Hade gärna hållt tal. Det är lixom lite kul. Men det hade lixom inte gått. Tänk er själva:
 
Kära brudpar, nej vänta lite. Älskade Emilie. nej inge bra. Jaha, det här var ju en kul tillställning! Nej inte så heller... Hm, hur skulle jag börja? Kusinjävel! Ja så klart! 
 
"Älskade kusinjävel!
Visst du är min kusin, vi kommer ses då och då vare sig vi vill eller inte. Så är det ju med släkten lixom. Men du är inte bara min kusin. Jag kunde aldrig tro för 20 år sen att du, när vi är i 30-årsål-,nej vänta, 20+åldern! skulle vara den av de vänner jag har som jag värdesätter mest. Jag trodde inte att den jag skrek "kusinjävel" åt, med glimten i ögat, 10 år senare skulle vara fadder till ett av mina barn. Jag trodde inte att den tjurungen och tetmajjan jag byggde koja tillsammans med som liten, senare skulle vara min bästa vän och den jag ringer när det är tufft.
 
Jag blev lite skeptisk kring ditt tankesätt när du släpade in någon i familjen som började slåss med mig om fruktsalladen.... men du, Jim e rätt ok. Ja okej då, han e fantastisk och ni passar så bra ihop. 
 
Emilie, DU är fantastiskt. En mer omtänksam människa får man leta efter. Att ha en vän som dig gör mig väldigt tacksam och ödmjuk. Du är verkligen värdefull för mig. Dig kan jag ringa när jag behöver. Jag kan lita på att du finns där, att du ställer upp. Ändra aldrig på dig och var alltid rädd om dig, för du är värdefull. Precis som du är. Jag älskar dig! Skål på din 30-årsdag och må ni leva lyckliga alla era dagar o sånt!"
 
Ja men ni fattar, det hade ju inte gått att hålla ett sånt tal. Jag hade börjat böla och hacka mig fram efter två meningar. Ingen hade förstått vad jag sa och sminkningen hade blivit helt förstörd. 
 
Tack för en kul kväll och fest! Nu ska jag kolla in mina nylonstrumpor och se om de klarade en danskväll utan att gå sönder eller om jag måste slänga dom. Sen blir det ett glas vin i soffan! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0