Myshelg
Småbarnslivet är inte alltid det lättaste att återge... eller att ta sig igenom... Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna och samtidigt hitta en lugn i vardagen.
Lördagen började bra. Barnen skulle vara hos storkusinerna och dom skulle åka och BADA!! Lyckan var total när den här bomben släpptes samma morgon och vi kunde inte ta oss till Glommen fort nog. Tydligen hade Tilda inte några förhoppningar alls om att över huvudtaget komma till Glommen när mamma körde. När vi kom till skolan som ligger i Glommen utbrister hon "Mamma du körde rätt!! Här e Vinstons skola! Då är vi rätt! Bra mamma!!" Eeeeeh, tack??? Lämpar av barnen som med glada tjut försvinner in i huset.
Kvart i två vibrerar telefonen i fickan medan jag jobbar. Det är lugnt i butiken just då och jag får en känsla av att jag nog borde kolla vem det är som ringer. Barnvakten.... Dom är på klitterbadet. Casper spyr... Nej. Nej. Nej. Stackars Casper. Jag riktigt känner hans besvikelse. Ger vikarien snabba instruktioner om stängningen och kastar mig in i bilen för att hämta Casper. Placerar en spann i knät på han på vägen hem, Tilda för stanna o leka en stund till.
Väl hemma somnar Casper i soffan och jag ser min chans för o riva av ett träningspass. För övrigt blir det en lugn hemmakväll, man vågar sig inte utanför dörrarna om det är magsjuka som härjar. Casper sov till sju nästa morgon. Pigg o glad. Jaha? Då så. Då blir det in till julskyltningen idag! Men först löpning. Distans stod på schemat. Tittar ut. Halvstorm, hagel och se där ja! Nu åskar det med! Lyckas ta mig ut mellan skurarna tillsammans med Lova. Vi springer på i sakta mak och när Lova har tröttnat springer jag hem med henne för att sedan fortsätta själv ett par varv till på slingan. Det känns bra. Riktigt bra. Ingen stress. Inget hetsigt tempo. Ingen tid att passa. Stannar till o med till och pratar med grannar en stund. Skrattar. Härligt. Ny energi. Springer sen lite till....
Julskyltning då.... Det här med att åka in till stan när jag vet att det är en massa andra människor där är inte riktigt min grej. Men jag vet ju så väl att ungarna tycker det är spännande att ge önskelista till tomten och vi måste ändå in o handla. De ritar varsin önskelista, vi lämnar den hos tomten och far sen iväg och handlar. Väl hemma igen inser jag att min check-lista är rätt klar... Klockan tre en söndag? Halva dagen kvar?! Halleluja! Det firades med lyxfika! Vin och werters orginal, mumma. Men efter två munnar vin kommer jag på att jag måste ju ut o röja lite grann i trädgården om det nu ska bli storm här. Fixar med det, kommer in och dricker ur mitt glas. Det var ungefär det som behövdes. Sen kommer de där konstiga idéerna... Spontanbak. Vem sysslar med sånt? Jag... en dag när jag känner att jag älskar att vara mamma tillsammans med mina barn.... Vad bakar man då? nåt lätt o smidigt? Nä, pepparkakor.... Så mysigt det blev. Ungarna blev jätteglada över detta lilla påfund och hjälpte glatt till med att fixa en LITEN deg (nåt förnuft hade jag faktiskt kvar i skallen!) och efter lite hjälp med kavlingen så gjorde dom hjärtan, granar, grisar och änglar för glatta livet. Det där fick barnen grejja med medan jag satte igång kvällsmaten. Julmusik var naturligtvis igång också. Mammahjärtat smälte lite grann när Casper tittar upp på mig och säger "Mamma, jag älskar sån här musik!"
Det är en ny och rätt häftig känsla detta. Att jag har tid. Och att jag VILL, inte att jag måste. Jag vill baka tillsammans med mina ungar. Jag vill testa på nya kakor tillsammans med dom. Jag vill träffa tomten tillsammans med dom. Jag vill sitta ner i soffan och läsa bok tillsammans med dom. Att jag inte känner att jag försöker pressa in det mellan dammsugningen och diskningen, det är en seger. Och lycka. Det känns bra att hinna förbereda oss inför julen ordentligt i år. Istället för att kasta upp stakar o pynt i alla hast, pyssla och baka med en nästan forcerande känsla, bara för att man SKA göra dessa sakerna. Pulsen har lagt sig lite hos den här damen. Det är riktigt skönt och jag njuter i fulla drag.
Kommentarer
Trackback
