Tettelisa

Hej! Terese heter jag. 

 

Jag gillar: romantik, impulsivitet, härliga promenader, träna, hitta på saker tillsammans med barnen, skratta och vara med vänner

 

Jag gillar inte: att ständigt plocka här hemma, diska, städa, tjata, blåsiga dagar och pms. Jag hatar faktiskt pms. 

 

Jag anser att jag är en rätt uppåt person. En rätt energisk person. En person som inte går ner sig för ingenting. En person som orkar ta en hel del skit och skitgöra utan att ta illa vid mig eller reta mig på det. Sen kommer dom här pms-dagarna och hela jag bara fallerar. Jag retar mig på ALLT. SMÅSAKER!! SKIT som aldrig kommer att försvinna bara för att jag retar mig på det ett par dagar. Skit som jag annars inte hade bekymrat mig om över huvudtaget vilka andra dagar som helst i månaden. Men just de här dagarna är de där sakerna så skitstora och vansinnigt jobbiga. Jag verkligen går och retar mig på allt. Dessutom börjar jag se ner på mig själv de här dagarna och helt plötsligt är jag ingenting värd.

 

Men så händer det. En liten guldstjärna gläntar på dörren till mitt lilla pms-hjärta. En person som stannar och pratar med mig, skrattar med mig, kravlöst. Inte en person som går in för att prata med "hon i djuraffären" utan en person som stannar till för att prata med mig, Terese. En som skrattar med mig, Terese, inte butiksbiträdet. Det blev som en extra stjärna och ljusglimt en mörk kväll. Så lite som behövs. Så mycke det gör. Pms. Släng dig i väggen. Du är inte välkommen över huvudtaget den här månaden. Tror jag väljer att skratta bort dig!