Tettelisa

Det har varit en tuff period den senaste veckan med dålig sömn, fullt ös hemma och mitt blodtryck for i höjden i helgen. Vi åkte och badade på söndag förmiddag, sen låg jag pall resten av dagen. Kroppen sa ifrån, det var bara att lyssna. 

 

Så idag var det då dags för en ledig dag igen. När ljuset börjar komma på morgonen börjar halleluja-kören så sakteliga höja sin stämma, solen!!!! Genom dimman som låg tät lyckades jag skymta solstrålar!! Efter kaffet blev det då en promenad med hundarna, de här solstrålarna tänkte jag för allt i världen inte missa! Lapade sol under en timmes promenad och sen dröjde vi oss kvar i trädgården innan det blev dags för lunch. Sen var det dags för min "måste-punkt" på dagens lista. Stakar och stjärnor skulle upp... Vilken julstämning.... Strålande solsken, altandörren öppen och nu skulle adventssakerna upp...??? Tittar på mina fönster och får lite panik... dom är ju aaaaas-sketna!!! Ska jag??? Tittar ut på solen, tittar lixom förbi fluglortar och damm på rutan och ut på solen.... Fan ta fönstrena, jag vill dricka kaffe i solen!! Lägger en filt på altanen och där samlas jag och hundarna i en hög och jag får lapa solsken OCH dricka kaffe samtidigt!! Fantastiskt! Allt medan ungarna nöjda och glada lekte "Tagen!!" i trädgården.

 

Jahopp, sen blev det då dags att sätta fart med dom där jäkla stakarna och allt åkte upp med en väldigt fart, noll feeling. Jajja, nu är dom där och nu så här när det är mörkt ute är det rätt mysigt, dock inte julkänsla än.

 

Klockan blev halv fem och Magnus dök upp, här skulle springas. Ja, så vi rev av en 2-milare så här på tisdagkvällen. Rätt jäkla nöjd med mig själv faktiskt. Innan krävdes en hel del viljestyrka för att över huvudtaget ge sig ut på en sån lång runda, den psykbarriären har jag tagit mig över lite grann och med trevligt sällskap är det inte svårt att motivera sig. Sen känslan, när man är klar och lixom joggat runt två MIL bara så där, haha, jag är SÅ bra!