Tettelisa

Det är lite tyst här på bloggen. Det är lixom lite tuffa tider nu. Man e lessen, förbannad och ofokuserad. Men mitt i den här dimman så fylls hjärtat av kärlek till så mycke. Alla känslor blir så tydliga och det har aldrig varit så lätt att visa uppskattning för någon som det är nu, det är viktigt att göra NU, det kan vara försent i morgon.

 

Igår var en sån där dag då hjärtat svällde hundratals gånger och jag kände tacksamhet över det vi har här hemma och vilka fantastiska ungar vi har. Tilda lägger huvet på sne när hon funderar över hur hon ska lösa sitt problem. Glädjen och buset i hennes ögon när hon slänger sig i min famn för en kram. Caspers kramar är helt ljuvliga. Vilken stor kille han har blivit. Va duktig han är på att öppna barngrinden och springa på toa själv. Hjärtat sväller när båda barnen hoppar upp i soffan och säger "Mysa mamma" och så har man två par med barnarmar slingrade runt sig. Glädjen i deras ögon när de får varsin tablettask som lördagsgodis. Glädje, skratt, kärlek, hela dagen....

 

Sen väckte dom mig 06.25 på söndagmorgonen....Det var lite dåligt med kärlek i kroppen då måste jag säga....