Tettelisa

Ja, så är det när man är mamma. Ett ständigt dåligt samvete gnager i en. Det går i ett allting. Upp, går med hundar o ungar, frukost, gör oss i ordning, slänger ihop allt från lunchlåda till överdragsbyxor i en hög och hoppas att jag får med allt ut i bilen, lämnar på dagis, åker till jobbet (och hoppas på att jag lämnade överdragsbyxorna på dagis och fick med mig lunchlådan till jobbet, inte tvärtom), jobbar, hem, äter, lägger barn, fixar tvätt, fixar efter kvällsmaten i köket, lägger ihop det viktigaste inför morgondagen i en hög och sätter mig i soffan i förhoppningsvis en timme innan det är dags för sängen. Sju timmar senare börjar det om. En ledig dag? Då ska man handla, städa, gå med hundar och vara en supermamma genom att hinna spela alla viktiga ordspel med Casper, leka med barnen samtidigt som man ska se fräsch, sval och avslappnad ut med en kopp kaffe i handen. Haha! Jag är glad om jag hinner spela ETT spel med Casper. För det mesta öppnar jag bara dörren till trädgården och skjutsar ut barnen i trädgården precis som jag gör med hundarna. Sval och fräsch har jag inte varit de senaste fem åren. Kaffet däremot prioriterar jag högt ;) Då har jag inte ens räknat me de timmar jag egentligen behöver sitta och tralla på låtarna vi ska spela eller de timmar en repning tar, eller de timmar jag vill lägga på min löpning i veckan. Inte heller har jag räknat me de timmar jag har vansinnigt dåligt samvete för att barnens föräldrar inte är hemma samtidigt med barnen. Vi avlöser varandra mest i dörren, hej hejdå lixom. 

 

Ja, välkommen Terese till småbarnsföräldrarnas ekorrhjul. Vänta bara tills den dagen då ungarna ska börja med aktiviteter också....