Tettelisa

Dagen började me en stor suck, ett stökigt kök, ungar som va ivägen och en frustrerad mamma. Hemmalivet började krypa mig in på skinnet och joggingturen som väntade mig på kvällen riktigt skreeeek mitt namn. Trots skålar, underlägg, brickor och ungar utspridda över hela köksgolvet så lyckades jag hasa mig runt o få fram frukost. I vanlig ordning sanerades sen köket efter Tildas fontänliknande näringsintag och det blev lite ordning. En gnällig terrorist satte dock stopp för mina kaffeplaner vilket inte på några sätt förbättrade mitt humör. 

 

Fick oväntat sällskap resten av förmiddagen och tålamodsgränsen förbättrades något efter lite tjejsnack och trädgårdsröj. 

 

Efter lunch fick jag valla runt Casper inne på Coop. Han har kommit in i en period där han lixom vandrar runt i sin egen bubbla och med tanke på mitt fantastiska humör den här dagen så va d ingen bra kombo. Röt till på honom i sån ton att två tjejjer i tioårsåldern stannade o tittade storögt på mig. Casper såg tjejerna o skämdes järnet.... Bra gjort mamma Terese, pedagogik på hög nivå.

 

När det sen blev dags för o springa återvände livsandarna igen. En runda som gick även på stranden i solnedgång, vindstilla. Ja vände ansiktet mot solen och bara njöt. Kroppen kändes bra o rundan gick i raskt tempo o jag njöt varenda minut. Underbart! 

 

Har även fått ett erbjudande som gick mig o le, kanske jag antar utmaningen...