Tettelisa

Det är ingen hemlighet att jag är rätt nere lite då o då. Skyller högljutt på pms, tristess, att andra är knäppa i huvet rent allmänt och att mycke blir bättre sen när jag börjar jobba. Men det är när man har det tufft som man börjar uppskatta det man har. När barnen gör så man sliter sitt hår, svär och man känner pulsen rusar upp långt över max, då är det gott att ha en vän man kan åka o spy hos. Man spyr då inte över barnen, nä utan det som verkligen retar en, suger energi från en och oroar en. Ett par timmar senare när man har spytt färdigt och går därifrån är man lite rakare i ryggen, tålamodet lite längre och man kan rycka på axlarna åt det som innan kändes så stort och överväldigande. Även min sambo är mästare att få mig till att rycka på axlarna åt de mest jobbiga sakerna. Jag älskar frasen "Vi löser det". Inte när han bara slänger ur sig det utan att egentligen ha lyssnat, men när han ser mig i ögonen och säger frasen så känner jag en sååå stor lättnad, jag är inte ensam, vi är två.

 

Så nu hyllar jag helt enkelt mina bästa vänner som finns där för mig och min älskade sambo.

 

Casper är på dagis och Tilda sover så nu hamnar fötterna på soffbordet och resten vet ni.... KAFFE!