Tettelisa

Igår halv tio satt nerverna utanpå kroppen. Äntligen hade den stora dagen kommit. Gick utanför dörren och inser att jag nog ska fetglömma mina krav på bra tider, det skulle nog vara bra att bara ta sig runt idag... varmt....

 

På tåget upp är det varmt och trångt men stämningen och förväntningarna är höga. Vi lyckas ta oss till startområdet, hittar en punkt där vi sätter av Christian och så säger vi "Ses om en stund!" Här ska bytas om och kissas! Hittar damernas omklädningsrum och får en liten köldchock när jag inser att vi står inne i en ishall, på isen och byter om. Jajja, byter om snabbt och ut i värmen igen. Ställer mig i kön till toaletterna.... där gäller det att det inte är akut... det är typ rätt lång kö... Har ni provat byta ob inne på en bajjamajja?? D e rätt trångt. Det gäller att vara lite smidig och akrobatisk och jag var inte nåt av det. Jajja, vidare. Mat intogs och sen gällde det att dricka lagom innan loppet. Inte lätt....Sen var det helt plötsligt dags. I startfållan, 40 sek kvar, pang, iväg! Härligt att äntligen vara där igen. Trots att det var trångt och folk (som trots deras snigelfart) inte kunde hålla åt höger så kunde jag njuta av bra fart o stamp i benen de första fyra kilometrarna där jag sen tog min första drickapaus. Sen hände nåt. Magen bara drog ihop sig, mådde illa. Älvsborgsbron avklarades utan problem men sen tog det stopp och alla krav på "under 2 timmar" försvann, här gällde det att ta sig runt levande, utan att behöva bryta eller åka snålskjuts me den gula bilen med blå lampor... 

 

Såg moln på himlen, mörka, tunga, som utlovade lite efterlängtat regn. Var försiktig med vad du önskar dig Terese. Helt plötsligt kom en kastvind, en åskknall och störtskur. Det var som om någon hällde en hink vatten över en, så snabbt var man dyngsur. Fick till o me en kallsup! Tror förstås ingen på men jo, så var det. Sen kom haglet. Detta var inte riktigt något man hade räknat me. Det lättade tack o lov fort och solen kom fram och torkade en väldigt fort men efter det blev ingenting riktigt bra igen. magen fortsatte vara elak mot mig och efter milen gick och sprang jag om vartannat. Vid 15 km funderade jag allvarligt på att skita i det. Då hörde jag Christians ord i skallen "Det enda som är mer förnedrande än att inte ställa upp idag är faktiskt att behöva bryta..." Fan heller, den glädjen skulle jag inte ge han! Gick o sprang, gick o sprang, blåsorna kom av mina härligt dyngsura skor, illamåendet la sig aldrig men 2 timmar och 13 minuter efter start sprang en trött, sliten, sargad, illamående Terese över mållinjen. Besviken, förbannad, ledsen.

 

Nu ska det duschas bort muggrester från benen. Går in till "duschrummet" och inser att det är samma plats som jag bytade om... I ishallen.... Har ni stått nakna i en ishall någon gång?? Har ni duschat inne i en ishall någon gång?? Det är asakallt faktiskt. Så det gick snabbt och effektivt. Kön till toaletten var lång så jag sökte upp en bajjamajja igen och skulle återigen ta för mig projektet att byta ob men med något ostadigare ben den här gången... ja ni kan ju se det framför er.... suck...

 

Besviken och ledsen letade jag upp Christian och Magnus. Där hamnade en öl i näven på mig omgående. Underbart. När vi sitter där o pratar går jag från besviken och ledsen till nöjd och stolt, dock fortfarande illamående. Alla det hade pratats med hade kommit i mål mycke senare än tänkt, 700 hade fått bryta loppet då (drygt 1900 totalt), det var en prestation bara att ha tagit sig runt 2013. Ett varmt lopp det lär pratas om länge. Må-bra-känslan kom, f-n va bra ja var! Att sitta där i slänten med två fantastiskt härliga karlar, prata, landa och ta en öl, det hjälpte ju helt klart till för att få fram den känslan. TACK för en härlig dag, med mycke skratt och härlig humor!

 

Idag sitter jag med kaffet i handen, mina omplåstrade fötter på bordet, stumma ben och känner att jag inte hade kunnat göra det bättre. Illamåendet har äntligen lagt sig, det krävdes lite frukost och "lite" kaffe. Nu har revanschsuget kommit istället. Har tränat som en gris för att klara bra tider på 21 km, jag KAN ju! Inte fan ska jag låta 2013 gå mig förbi med ett kasst resultat på en halvmara!! Näpp, det blir till att ställa upp på prinsens minne!