Småbarnsföräldrarnas vardag

Barnen vaknar konstant på tok för tidigt. När man själv sover som bäst vaknar den minsta och är pigg.... 05.00. Man har någon sån där optimistisk tanke att om man stoppar in nappen så somnar hon om. Går in o tittar på barnet. Detta barnet kommer INTE att somna om med hjälp av en napp, hon är klarvaken.... Rädda det som räddas kan. Casper sover som en stock och tänker uppenbarligen sova lite till om han bara kan så jag tar in Tilda till vårt sovrum där hon tillbringar de kommande 45 minutrarna med att jollra, slita ut nappen, dra mamma i håret och vara allmänt bökig. Till slut somnar hon om... Då kommer Casper in. Tilda vaknar. Suck. Varför tror man att man ska få sova en stund till? Varför tror man det VARJE morgon? Varför HOPPAS man på det? Det är ju bara att acceptera faktum, man kan lika gärna gå upp. Men man envisas varje morgon med att ligga kvar... bara en liiiiten stund till....
 
Kommer ner bara för att mötas av nattens rastlöshet. Liten schnauzer är ett år snart och därav har hon hamnat i den underbara lite halvsenila perioden. Måtte den gå över snart så hon kommer ihåg vad hon får och inte får göra. Jag menar livet är rätt enkelt; pissa o skita görs utomhus, man tuggar inte på barnens saker och man tuggar inte på sin säng. Hon har glömt de här tre rättesnörena... 
 
Efter en dag av försök till städning, aktivering av både hundar och ungar och bråk vid matbordet om att man INTE ska pressa ut maten ur munnen igen kommer så äntligen ens sambo hem. Jag har inte fått gjort något roligt alls och hela mitt väsen skriker efter vuxet sällskap.  Mat görs och dagens vesäntligheter pratas det om. Maten intas sen drar jag! Bye bye! Off we go till träning! Kör skiten ur mig själv, fylls av endorfiner och en ny livskick. Kommer hem rosig om kinderna och full av positiv energi. Tar en uppfräschande dusch och hoppar sen i en nattstass som inte döljer mycke och en liten sidenmorgonrock, baktankar?? nääääädå. Dock har min sambo inte några endorfinkickar utan har klubbats av jobb, mat och småbarn. Kryper upp i min fåtölj med en halv melon, en bra bok och en schnauzer i knät.
 
När man sen går och lägger sig kommer mantrat "måste sova, Tilda vaknar tidigt" men sorry, jag är inte trött! Men tro mig, imorgon bitti när Tilda vill upp, DÅ är jag trött och allt börjar om....
 
 
Snart sommar! Allt är lättare när det är sommar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0