Tettelisa

Jag har gått o känt mig rätt så konstig på sistone, vresig, otillräcklig, instängd, icke nöjd. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som gör detta och haft väldigt kort stubin och varit förbannad för att jag inte kan tygla mig. Nu har jag satt fingret på det. Poletten ramlade ner när jag träffade en gammal vän i affären. Han har antagit en ny utmaning, jag erbjöd min hjälp och den togs tacksamt emot, hjärtat tog flera extra skutt av ren och skär lycka! Jag behövdes! Tette till er tjänst! Men vad då då? Jag är ju behövd här hemma och barn och hundar visar konstant hur uppskattad jag är. Ändå... Då började tankarna virvla iväg...

 

Jag är träningsfreak, mamma, flockledare, vän och jägarfru. Det som tar mest tid är naturligtvis mammarollen, speciellt nu när jag bara går hemma. Därefter kommer jägarfrun på en säker andraplats, har ju automatiskt då mammarollen samtidigt men ja, skit samma. Sen är man flockledare och sist men inte minst får man komma iväg och vara träningsfreak ett par timmar varje vecka likaså vänrollen hamnar här. Halleluja. Men det är en roll som fattas.... en roll som jag så sakteliga har börjat hitta tillbaka till men som långt ifrån är tillfreds med den nuvarande tillvaron.... jag är ju också kvinna med allt det komplicerade det innebär.

 

Jag vill känna mig sedd som kvinna. jag vill hinna ta en dusch, sätta på lite smink och hyffsade kläder och få KÄNNA mig som en kvinna. Inte slashasen till mamma som försöker hinna med allt vad hemmet innebär. Kvinna, kvinnlig... ja, jag ÄR faktiskt det... Även om jag inte beter mig särskilt kvinnligt så måste jag få känna mig som en kvinna. Det har inte synts det senaste året men kvinnan i mig håller på o blomma ut och min omvärld hinner inte riktigt med. Stackars jimmie har fått ta ett par duster med den rastlösa själ till kvinna som är fast i huset. Men snart börjar jag jobba, bara åtta månader kvar, och då hinner jag vara kvinna med... Under tiden får jag försöka dämpa henne lite, hon är ju rätt extrem faktiskt ;p