Tettelisa

Den här senaste veckan har inte riktigt blivit som jag hade planerat den. Jag är en jäkel på att planera... Svårare att få d o funka i praktiken. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. 

 

Glädjen i tisdags när man kommer hem efter en ledig dag med shopping på stan... Man är färdig med alla julklapparna! Allt är inhandlat! Listan heeeelt avbockad. Nu kan man jobba i godan ro fram till den 23:e och sen njuta av en fröjdefull jul. Jag hinner hem och får reda på att en julklapp är missad. shit. Jaja, det löser sig väl. 

Nästa dag inser man att man har en hel del shopping till att göra till julafton. Akuthandlar allt sånt på lunch och efter jobb. Känslan sen när man inser att man inte har handlat tillräckligt.... Tiden börjar ta slut. Jimmie rycker in. Känslan sen när man inser att man har glömt att man måste ju ha mat HEMMA också fram till jul.... Jimmie rycker in. Hans sambo har uppenbarligen tappat greppet. Tur att man håller fokuset igång på jobbet i alla fall.... Ända tills chefen kommer under värsta rusningen den 23:e, knackar mig på axeln och säger "Jag tar över här nu, du ska nog gå o se vad dina hundar har gjort i fikarummet". Känslan. Magknipet som infinner sig. Fan. Har. Inte. Tid. Nu! Vad möts jag av? Kaffesump. Överallt. Bella har gått igenom allt som fanns i soppåsen och sett till att sprida det över fikarummet. När jag kom ut så kalasade hon på pepparkakor som hon hittat i en stängd plåtburk.... Hon fick sitta i bilen resten av dagen.

Tröttheten som infinner sig kvällen den 23:e när man inser att man har klarat den där dagen. Överlevt hela upploppet till julafton. Förståndet är tilltygat man i behåll. Nu är det jul, vare sig man vill eller inte. Tomten kommer idag vare sig jag är klar eller inte. 

 

Mitt i allt det här kaoset den senaste veckan skulle vi ju försöka hinna fira vårt tio-årsjubileum också, jag och Jimmie. God mat, lite rödvin, en lugn hemmakväll. Jag kollade på film till halv tolv och Jimmie somnade i soffan vid kvart i nio. 

 

Det är så skönt att den här veckan är över, att det äntligen är julafton, med allt vad hög ljudnivå och kaos det innebär. Nu lutar sig mamman i hushållet tillbaka, lägger fötterna på bordet, tar sitt morgonkaffe och njuter av barnaskrik och förväntningarna som finns i luften. 

 

God jul allihop!