Tettelisa

Ja idag var det den utnämnda "Vi-dagen". Efter att inte ha brytt mig särskilt mycke om ungarna igår så var det nu dags att boosta dom ordenligt med en mamma-dos. Min duktiga kille (som numera kämpar med att sova utan blöjja på natten) var nere på toa själv, roade sin lillasyster och lät sin mamma "sova" till halv nio! Sen var det upp o fixa med tvätten och få i oss frukost så vi kunde bege oss till det där magiska stället. Det där stället som får ögonen o lysa på sonen bara man nämner namnet... Vallarna.... 

 

Det stora samtalsämnet på vägen in var ju naturligtvis att vi skulle mata ankorna. Sen pratade vi en hel del om va pappas jobbabil har för färg, att han jobbar i Göteborg, tillsammans med Christian och han bygger hus.... Sen var det tåg, många vagnar, går på rälsen... Ja... suck... det är inte så man behöver tänka så mycke för att klara av den här typen av diskussioner och samtalsämnen...

 

Väl på vallarna släppte jag båda ungarna lösa och båda stack iväg till lilla rutschkanan. Vi varvade det med lite gungning och grävande i sanden. Båda var glada, upplivade och roade! Även mamma lilla var road. Det var roligt med Tilda som börjar upptäcka lekplatsen mer och mer. Hon hittar nya vägar, nya sätt att leka med de olika ställningarna och Casper hakar på, roligt o se! Tyvärr så har vurpan i stora rutschkanan satt sina spår och det var inte lätt att få han att åka själv i lilla idag, men vi jobbar på det!

 

Efter en liten kik på alla djuren och lite korvbröd till ankorna bar det av till nästa grej som fick ögonen att lysa på sonen, chicken nuggets och pommes frites, japp, iväg till det gyllene M:et. Vi tog maten med oss hem och svullade i oss ordentligt efter en aktiv förmiddag. 

 

Fick fortsatt min städning medan Tilda sov. När hon väl vaknade fikade vi lite sen var det dags för den där principsaken som jag har lagt åt sidan... men med en lite twist. Jag stack ut o joggade med dubbelvagnen.... och TRE hundar. Japp, Bella fick så snällt haka på. Tanten behöver träna inför hösten så hon fick så snällt hänga med. Gick bra i o med att jag inte springer speciellt fort med vagnen och går en del. Tyvärr har då Casper fått lite av mitt jävlaranamma och bestämde helt enkelt att mamma INTE skulle springa hem, nä hon skulle vänster här... jaha... en liten omväg men det fick gå... bara o följa min träningscoach om jag nu är så dum så jag tar han med i spåret ;) 9,1 km på 1 timme, som sagt det går inte fort, men det är banne mig rätt jobbigt.

 

Hemma möttes vi av en förvånad och skrattande Jimmie. Han skakade gott på huvet åt min tjurskallighet att ta me ungar och hundar. Kommentar från honom. "Hade du me allihop?? Såg någon dig??" Va fan menar han me de??

 

Sovande barn och färdig med alla sysslor. Nöjd. Nu blir det popcorn!