Tettelisa

Idag skulle det ske. Idag skulle jag ta en distansrunda. Sista distansrundan innan halvmaran nästa lördag. 

 

Jag och Christian skulle springa Ljungsjön och därefter skulle jag springa hem därifrån. Skulle bli en 15-16 km. Perfekt. 

 

Vi åker dit, Christian kör upp tempot och det är bara för mig att hänga. Får ta de första 7,5 km som temporunda o de sista åtta som nerjogg ;) trodde jag... Vid fem km trampar jag snett... knaak hör jag från foten. Fan. Det kändes. Vi gick en stund och jag tyckte det blev bättre. Kände att jag hade inte samma styrka så det gick i lugnt tempo i två km. Kände att jag kunde strunta i den erbjudna skjutsen hem, det här funkade ju! Kan ju mala på i lugnt tempo, det är ju nerför nästan hela vägen hem! Knak. En. Gång. Till. Foten visade hur mycke styrka den faktiskt hade och gav helt enkelt efter. Där fanns ingen styrka alls. Då tog Christian befälet i sa "Nu GÅR vi Terese!!" Jajaaaa.... Fan. Tjurig som fan klampade jag sista hunda metrarna till bilen. Det blev ingen distanstur för mig. Det blev ingen psykladdning inför halvmaran för mig idag... Fan. Nu ska jag vila mig i form till nästa lördag.... Alla som känner mig vet.... jag HATAR att vila mig iform.... Nää men ja ä inte bitter....