Tettelisa

Halv åtta ringde klockan. Allt för att tajma frukost och lunch innan loppet. Idag skulle det ske. I dag skulle jag få revansch på min kassa tid på göteborgsvarvet.

 

Kvart i tio begav jag mig mot Halmstad. Ju närmare Halmstad jag kom ju nervösare blev jag. Hur skulle detta gå? Skulle foten hålla? Skulle knäet hålla? Skulle jag kanske kunna pressa ner tiden under två timmar åtminstone? Förhoppningar och rädslor omvartannat.

 

Väl på området började jag slappna av. Det får gå som det går. 12.00 gick starten. Iväg! Sprang de första två km utan problem. Kroppen kändes pigg. Tempot var lagom. 5.15 typ. Så snubblar jag. Fan. Han tänka "Där rök foten igen". Snubblade nämligen med vänsterfoten men det var ju då högerfoten som fick ta stöten så det gick bra. Efter en km till tappade jag en av min flaskor i bältet. Men va fan?? En snäll löpare plockade snabbt upp den och likt en stafettpinne tog jag emot den och fortsatte springa. Men det här gav mig helt klart dåliga vibbar. Mycke krångel på kort sträcka. Men sen gick allt bra. Kroppen var fortfarande pigg, inga känningar i foten. Men vid sju km kom det en slägga i huvet på mig. Fick "snackat" bort den med lite mental rappakalja och först vid 10 km gick jag en bit för att ta lite dricka.

 

Vi tolv km kom nästa slägga i huvet... Och den här blev jag inte av med... Gick och sprang om vartannat.Någonstans här springer jag förbi en åskådare som ropar "kom igen nu, inte långt kvar nu". Eh, jo, det är det faktiskt! Då skrattade han åt mig... Vid 14 lyckades jag snacka lite mental rappakalja igen och jag fick upp orken och lusten lite. Det var ju "bara" 7 km kvar! Men nä, här kändes det att jag inte hade hunnit ifatt med träningen efter förkylningar och skador. Hittade inte den mentala viljan och löparsteget igen. Men till slut kom den magiska skylten "500 meter kvar till mål" Halleluja! Äntligen såg man ett slut på skiten!

 

I mål. Trött. Lite besviken. 2timmar och 10 minuter. Men goa kramar av mormor och morfar som pallrat sig dit för att hejja in mig i målet! TACK! Behövde verkligen dom kramarna då! Tur att dom var där annars hade väl någon stackars funktionän råkat ut för ett svettigt kramkalas och det vet jag inte om det hade uppskattats.

 

Summan av kardemumman:

 

Det kunde nog inte gått bättre med min brist på träning. Foten höll. Fantastiskt fint lopp. Kommer att springas igen! Men på bättre tid... Slog åtminstone min kassa gbg-varvs-tid ;)