Tettelisa

Kan ni tänka er känslan: man trampar vatten för fullt och det går riktigt bra, huvudet ovanför vattenytan hela tiden, men så kommer en våg som bara sköljer över en och gör det omöjligt för en att hålla sig ovanför ytan. man får en rejäl kallsup.

 

Den känslan hade jag i morse. Har gått så bra allting när Jimmie varit iväg och när nykomlingen ramlade in här, inga problem. Tills idag. Imorse kom jättevågen Allan över mig. Allmänt kaos rådde i huvet (husrenovering, städning, planering, dagis, föräldradagar, ekonomi) och det smittade av sig på mitt humör = väldigt kort stubin. Unghund, valp och treåring fick sig en dust av det fina humöret. Bättre blev det inte när jag var tvungen att åka o handla, blir något stressad av att jag MÅSTE göra av med pengar när vi egentligen inte har några, men mat måste man ju ha...

Stod där inne på Coop, räknade, plus, minus, rabatter, svettlökar under armarna,pärlor i pannan, hjärtat bankade. Höll i ett blöjpaket, kan man kanske snåla in på blöjjorna fram till den 20:e?? Hm, hur många hade jag kvar till Tilda... 6 st... eh nä, det går inte till den 20:e....

När jag inser att jag står där och allvarligt funderar över att SNÅLA IN på blöjjorna ger jag mig själv en rejäl kindsmäck. Skärp dig Terese! Där och då insåg jag hur nära det var att vågen höll på att dränka mig. Spottade, fräste, hulkade lite, såg till att få ut allt vatten från kallsupen. Nu är jag stärkt igen efter en kram av Åsa, lite jobbprat, kramar av Casper och en kopp kaffe. Har tänkt igenom, analyserat, skrivit ner allt som retade mig, oroade mig och gjorde mig trött. Inser hur löjlig jag har varit, rätar på ryggen, sträcker upp huvet och trampar vidare i mitt vatten med god marginal ovanför vattenytan :thumbup: Nu hoppas vi på att viruset i kroppen sticker iväg så jag kan dra ut o springa lite o få in lite endorfiner i kroppen!!