Tettelisa

Går fortfarande med en euforisk känsla efter min mil igår. Känner mig så stolt! Sträckte extra på ryggen när jag blev påmind om min bravur när vi gick ut med hundarna idag, var allt lite stum i benen! HÄRLIGT!!

Insåg idag vad föräldraledigheten gör med mitt psyke och min längtan efter vuxna människor. En dam i sån här permobil körde ifatt oss och började prata på promenaden. Min vanliga reaktion är att svara på frågor med inte ställa några själv, då tar samtalet slut fort och jag får njuta av min promenad igen. Men inte nu nä... är ju lite sällskapssjuk om man säger så. Vet nu vilka åldrar hennes barnbarn är i, hur deras torp/sommarställe fungerar och var dom bor annars. Hon vet i sin tur namn o ålder på mina barn, rasen på hundarna, var vi bor och hur länge vi har bott där. Det var MYCKE trevligt att prata med den här damen. Hon förgyllde allt min dag. Sällskap på promenaden är inte vanligt längre men oh så efterlängtat!