Tettelisa

Spåret för Lova gick hyffsat. Såg till att hejja på henne ordenligt när hon satte nosen i backen så hon förstod att det var där den skulle vara. Första tappet hon gjorde trodde jag inte att jag skulle få igång henne igen men efter att jag började gå lite grann i en obestämbar cirkel så satte hon snoken i backen o började försöka igen. Glada hurrarop från matte lilla så tösen fick upp självfortroendet. Andra gången hon tappade hade hon svårare att hitta tillbaka. Helt klart krångligt för tösen när det inte är lika mycke blod i spåret längre. Hejjade på ordentligt så fort hon satte nosen i backen och försökte hitta tillbaka. När hon stannade upp o bara nosade i vinden räckte det med att jag började trampa runt lite för att hon skulle börja få ner nosen i backen och börja försöka igen. Det är nog så vi kommer få arbeta upp rutinen och orken på henne. Ska bli gött när de tar sista skörden här så vi kan ge oss ut i fältet o spåra och då lägga spåret mer målmedvetet i medvind. Hon hittade i alla fall klöven och glad blev hon!