Tettelisa

Har en liten sju-månaders här på fyra ben som gör mig lite förvirrad men aldrig besviken!

 

La ett litet spår till damen idag. Det var länge sen nu så jag ville inte lägga helt utan blod. ja hade blod i start, mål och varje gång jag gjorde en vinkel i spåret. Det fick ligga nästan en timme. Förväntansfull selade jag upp Tilda på magen och gav mig av mot spåret med Lova. En bit innan spåret selade jag på Lova och lät henne nosa runt för att hon skulle ta det själv, precis som jag brukar. Hon hittade spåret och gick till starten, nosade runt och sen sket hon totalt i det. Nosade runt men gick aldrig i spåret. WTF?? Tänkte att nu har sjumåndersspökena satt fart i skallen på allvar på henne. Visade startplatsen och försökte skicka iväg henne. Hon satte sig ner på starten och tittade på mig som om jag var totalt ding i nötet... jaha... Började gå hemåt men lät henne gå i linan för spåret gick alldeles brevid. hon gick en bit framför mig och jag släpade fötterna efter mig, allt för att hon skulle få igång snoken. Tjong! Drag i linan, iver i stegen. Hade hon det i näsan nu?? Visste var jag hade en vinkel och hoppades innerligt att hon skulle följa, att hon inte bara kände något annat spännande i näsan. Vinkeln närmade sig, hon tog den! Halleluja! Hon gick i spåret! Då gällde det att berömma, nu kom nästa balansgång som förare, berömma utan att störa. Det gäller att inte få för ljus röst utan ett lugnt o stadigt braaaaa. Decibellen åkte dock upp ett antal steg när hon sedan gick rätt mot klöven! Fest!!

 

Men va sjutton tar hon inte det i början för???