Nu...
...så tittade lilla djävulen fram i Lova. Har väntat lite grann på den här dagen. Tyvärr valde hon den här morgonen. Jimmie skulle upp tidigt och jag vaknade när han höll på i källaren. Klockan var väl kvart i fem. Gick upp o kissade för ovanlighetens skull. Gick o la mig, hörde hur Jimmie åkte hemifrån, då drar Lova igång. Jaha. Går ner och går ut o kissar o bajjar henne så det inte finns någon anledning att gnälla för det i alla fall. Sätter in henne i komposthagen igen och hon går o lägger sig igen. GÖTT! Går upp o lägger mig, sluter ögonen, då sätter hon i gång o piper... suck... men nu vet jag i alla fall att hon inte är nödig. Försöker ta ett par djupa andetag och ignorera pipandet. Pipandet når dock nya höjder där det inte har varit innan. Tänker hela tiden på vad jag läste i den senaste valpboken jag plöjde igenom ; ignorera, ignorera, ignorera. Men det är inte lätt att somna om när man kämpar för att ignorera någonting för helt plötsligt tänker man då väldigt mycke på detta man ska ignorera. Hon pep väl till halv sex sen gav hon upp. Jag somnade om på tre röda. Casper vaknade sex... Han kom in o mysade en halvtimme sen gick han upp. DÅ kunde jag somna om en stund samtidigt som jag hade ett öra åt hans håll för att lyssna på va han höll på med. Gick faktiskt inte upp förrän nu vid halv åtta... Skönt att jag fick någon timmes sömn efter fem i alla fall... *gäsp*
