Tettelisa

Det är inte alltid så lätt att få ihop vardagen. Ännu krångligare blir det när jaktsäsongen drar igång på riktigt. Men med de här underbara godingarna funkar det även om det inte alltid blir riktigt som man tänkt sig.

 

Idag var dagen då dalmasarna skulle åka hem och jag hade lovat att jag skulle hjälpa till med ett utbildningstillfälle klockan elva. Kände mig lite stressad över tidpunkten men laddad för att stå på "scen" en gång till. Det visade sig att jag skulle få gott om tid. Vi var färdiga med förmiddagens göromål i god tid och jag var i stan redan klockan tio. Det var ju bara att sätta sig på Ståhlboms och ta en riktigt god fika. Det kunde ju i och för sig bli utbildningens fall, två sockerstinna ungar som ska försöka hålla sig lugna....

Väl på plats i lokalen skulle sen tekniken roddas ihop. Sätter i sladdar och trycker på "on" på respektive device.... svart.... va fan?? vi gör om, kopplar om, googlar men nä.... svart.... Här någonstans släpper något av den nervositet man ändå hade hunnit bygga upp. Man rycker på axlarna och säger "jahopp, tur att vi inte blir så många... vi får kolla på datorn allihop..." men fan va d kändes oproffsigt. Aja, vi snygga talare fick ju väga upp det på ett proffsigt vis istället. Och att vi gjorde! Vi var grymma! Faktiskt. Casper tyckte det var kul att kolla på datorn tillsammans med oss även om han fick kämpa för att stå emot impulsen att trycka fram slide efter slide själv. Tilda började leka med plastmuggar med vatten vilket inte kändes helt bra men fick avstyrt det relativt bra. En eloge till ungarna som faktiskt höll sig rätt lugna. Jag har lovat dom att dom inte ska behöva hänga med på så många såna aktiviteter, det kändes inte helt bra att göra en presentation med en unge som kramade min midja och en som hängde i mitt ben.... men ok... det funkade ju. Belöningen blev så klart McDonalds....

 

Väl hemma var det dags för ett intervallpass. Det brukar funka att ha med ungarna på det. Vi går till en plats vid en koja i skogen så leker dom där medan jag springer fram o tillbaka fram o tillbaka. Den här gången slår vi två flugor på smällen och tar med Lova me, hon ska ju också rastas. Allt är frid och fröjd tills vi kommer till kojan och det blir dags för mig att sätta fart. Då vill inte Tilda. Hon vill springa med. Får henne att förstå att hon gärna får springa med men jag kommer ösa på och troligtvis springa ifrån henne. Hon känner ändå att detta är ok på nåt vis så vi börjar ösa på allihop, casper också. Jag sprang förbi ungarna till en punkt, vände och då vände ungarna också, jag sprang förbi till motsatt punkt och vände, ungarna vände och jag sprang förbi. Så höll vi på. Jäklar va ungarna sprang. Lova (hunden) var mindre imponerad. Det här med att springa fram o tillbaka kände hon nog inte riktigt var hennes grej. Rätt så skittråkigt faktiskt, tror jag snarare hon tyckte att det var. Men rastad blev hon. Rastad blev jag och rastad blev då banne mig ungarna också!

 

Sen var det dags för mitt livs första skype-samtal. Ett gruppsamtal dessutom. Hade bett ungarna vara tysta och låta mig prata med tjejerna, det skulle inte ta så lång stund. Det hinner inte mer än ringa till mig så står båda ungarna som klistrade vid skärmen och vinkade hej vilt till mina kurskamrater.... Nu kände jag mig så där proffsig igen.... 

 

Men det är så det är nu. Ni får ta mig för den jag är även i mina lätt oproffsiga stunder. Det är inte lätt att få ihop det alla gånger och jag står gärna för att jag är en småbarnsmamma som har många järn i elden och är kanske en gnutta oproffsig men jäkligt charmig ändå. That´s me! Och trots att jag släpar med ungarna på mycket egna konstigheter så har vi rätt så roligt ihop ;)